Dax igen.........

Olyckan verkar inte vilja släppa sitt tag om oss.
Nu ligger nästa hund inlagd på djursjukhuset.

Var ut i skogen med Gemma och Jovi.
De sprang runt, busade och upptäckte världen.
Plötsligt ser jag i ögonvrån hur Jovi rusar sta.
Tittar till och ser valpen vid en trädstam.
Skulle just kliva över ett nedfallet träd när jag hör lilla Gemma
skrika hysteriskt. Tänkte att hon kanske fastnat eller skadat sig
och skyndar fram. Hon sprang galet runt i en cirkel halvt ålande mot marken.
När jag kommer fram ser jag fullt med getingar på hennes rygg.
Då fattar jag!
Hundarna hade klivit i ett jordgeting bo.

Drar av mig tröjan och torkar av getingarna på hennes kropp samtidigt som jag
hör surrandet runt mig och känner hur det plötsligt svider till på ett par ställen på
arm, axel och bröst.

Tar upp Gemma under armen och börjar springa.
Släpper ner henne igen för att borsta av de getingar som envist satt kvar på mig.
Gemma blir liggande............................

Då blev jag riktigt rädd.
Inte nu igen, var en tanke som slog.

Lindade in henne i min tröja och sprang genom skogen över åkern och hem.
Ropade på sonen (förmodligen hysteriskt)
-Du måste köra oss till djursjukhuset, fort!  

Resan in var allt annat än laglig.
Gemma låg, inlindad i tröjan rätt medtagen i mitt knä utan att så mycket som vicka på öronen och med en matte som hela tiden kollade hennes andning och vakenhet. Väl framme rusade jag in och ropade ut mitt ärende.
- Valp 9v anfallen av jordgetingar. Behöver hjälp, NU!!!!!

En sköterska kom sprinegde ut och tittade på henne och då.....
piggnade lilla Gemma till, pust!
Hon öppnade ögonen och tittade nyfiket på främlingen, fortfarande medtagen men ändå piggare. Vi fick träffa en veterinär, och tursamt nog var det samma veterinär som var med när det svåra beslutet om Lexa fattades. Hon visste vad jag nyss gått igenom och kände nog att jag var extra orolig. Hon föreslog att Gemma skulle stanna över natten för observation, få cortison, smärtstillande och dropp för att späda ut giftet snabbare. Det var nog ingen fara med henne, trodde hon men Gemma är trots allt liten, hade kommit i chock och var rätt medtagen. Det var bättre dom höll koll på ev försämringar än jag, menade hon. Dessutom, om hon skulle bli sämre under natten skulle jag få lov att åka till Strömsholm då jouren här stänger kl 22:00. Ett bra alternativ tyckte jag och lät henne stanna. Jovi däremot, som också fick sig ett par tre stick klarade sig med en cortisonspruta och hemgång.

Så, nu sitter vi här igen.
Jag och Jovi ♥
Men det ser ljusare ut denna gång och imorgon kanske vi är tre igen.